De små sakerna, del II

Ibland sker små saker som gör det uppenbart att jag nu lever ett annat liv. Annat än innan Amanda. I morse kom hon krypande mot mig när jag precis var på väg till jobbet. "Mysigt!", tänkte jag, en hej då-kram kanske. Men icke. Istället fick jag en liten, välplacerad vällingspya på min sko. En episod av liknande karaktär utspelade sig hos barnmorskan en gång, när Amanda var ny i sällskapet. Vi klädde av henne naken för att väga henne, och "perfekt!" tänkte Amanda, nu kissar jag på pappas fina klocka. Sagt och gjort. Visst, nog har jag kanske fått spya på skorna nån gång innan jag blev förälder också, men då har den i regel varit min egen.